Nu är utställningen hängd. I morgon är det vernissage, sedan är det lite lugnt i ett par dagar. Livet har varit tungt ett tag... Snart färdigt...

Bara några avslutande ord som sammanfattar Platsen...

Jag vandrar längst vattnet, en tyst skönhet möter mig. Glömd och gömd bakom bilar och husfasader som stilla vittnar om stadens baksida.

I bland ser jag människor men allt för sällan lägger någon märket till den dolda skönheten. Platsen framkallar inte en känsla för kontemplation, människor glider förbi och igenom. Bort någon annanstans, där staden lockar med en framsida.

Men vad gör denna plats till en baksida, en gömd diamant? All potential är och förblir nedsänkt i ett vattendrag som sakta rinner förbi. Gräver sig ned i staden, lugnet porlar men omgivningen talar inte till de förbipasserande. Endast träden lutar sig ut och svajar i takt till vattnets långsamma flöde.

Tack för mig, vi ses kanske på utställningen... Eller i dimman?

Fullt ös in i det sista... Har arbetat med glasfiberväv, inte helt lätt men det verkar funka. Bara lite yrselframkallande.

Vad det gäller fisken så har jag döpt honom till Ulf Uddevallafisken. Han skall symbolisera både skönheten och närheten till vattnet, vi får se vad som händer...

Bara lite kvar... 1 dags arbete inte mer hoppas jag :) För det räcker ju inte tiden till, det är bara att hoppas att inte allt rasar tills i morgon... Ja ja, vi får se och hoppas på det bästa.

Länge leve Ulf Uddevallafisken ;) ...

Och några misslyckanden och annat...

Här kommer lite bilder, men man vill ju inte avslöja för mycket ;)

Det verkar som om hela världen är emot mig... Nej riktigt så farligt är det inte, bara nästan...

Jag är så otroligt psykiskt nedgången efter en tuff sommar och nu sorg har gjort att minsta lilla motgång känns oöverstiglig. Denna dagen har staplat dem på hög... Men det är bara att resa sig igen och fortsätta...

Men vem kunde tro att det skulle vara så svårt att gjuta i betong. I princip ett helt dagsverke i spillror, iden var god men jag får ta nya tag och finna en ny lösning på problemet.

Bilarna har nu blivit mer abstrakt och illustrationerna arbetar mer med avskärmandet av det vackra. Detta är vad bilarna stod för för mig och vad som har blivit kvar är skönhet bakom och gömd...

Vi får se vad det blir i slutändan. Tre dagar kvar...

Oj, nu blev det besvärligt... Jag, och många med mig verkar det som, har missuppfattat uppgiften... Bara en vecka kvar...


Men det skall nog gå det med :) Det är ju faktiskt en hel vecka kvar...

Hur skall man då angripa platsen ur denna nya infallsvinkel? För mig är bilarna den naturliga angreppspunkten, om det är det bästa vet i katten men det är min ingång, kanske med inkonsekvens som en "side disch".


Jag menar titta bara på dessa gatlyktor... Tre olika, förlåt mycket olika stilar på en kort sekvens. Detta är dock inte unikt för Uddevalla, jag har sett detta fenomen på de flesta platser vi besökte under resan och även på andra platser... I princip överallt skulle man kunna säga...

Efter ytterligare ett möte med platsen har jag nu satt i gång att arbeta. Den största/största förändringen är INGA BILAR... Varför placera vägar och parkeringar vid vattnet?



Detta är dock bara början, jag arbetar utifrån dualiteter och motsatser. Bjud in människan, ta bort bilen. Arbeta som en inredningsarkitekt, men ute...

Vad har då dessa tankar resulterat i? Jag har valt en färgskala, jag vill arbeta med de Danska oxidfärgerna (son sträcker sig från gulorange till vinrött, färgprover kommer senare :)...) samt en gråskala på fasaderna. Detta blir vackert upptill grönskan och stenpartierna/gångarna som sträcker sig mellan de montrar som är uppbyggda för att hålla tilfälliga utställningar och/eller enskilda konstverk.

En asiatisk trädgård där grönskan domineras av rödbladiga växter såsom blodönn samt vatten i olika instalationer.


Vattnet kommer närmre människan dels genom att gångar och stenpartier leder ned mot vattnet och nybyggda plattformer i betong som "svävar" på ån samt ett flertal fontäner, dock inte som de som nu finns på platsen där vattnet är avstängt från ån och åskådaren...

Mycket tankar, mycket arbete... Jag har startat upp med att arbeta med "inspirationsbilder", bilder klippta ur tidningar dels för sina motiv och dels för sina färger. Detta är ett arbetssätt som inredningsarkitekter använder sig av. Som det ser ut nu kommer det även att bli någon form av skulptur som symboliserar dualism och motsatser...

Jag har under dagen och gårdagen försökt att smälta framförallt min plats men även resan som helhet... Jag känner spontant att jag behöver begränsa mig för att kunna sätta i gång och har därför valt att fokusera på motsatser och spänningar...

För att ta några exempel; Svart/vitt, öst/väst, natur/kultur...

Vidare har jag tänkt arbeta med att ta fram vattnet och ge människan tillträde till staden/platsen som jag anser vara en bortglömd oas som tilldelats bilarna och parkeringarna... Varför göra detta vackra vatten till en baksida och en fond för parkeringar som man vanligtvis väljer att inte titta på?

Men hur har det då gått och vad har jag gjort/kommit fram till?

Detta är lite av det material som under arbetets gång blev kasserat... Jag tog till mig att det var bara att sätta i gång och det gjorde jag, den första varianten stod på tre ben... Ingen bra ide och benen bröts av...

Ett ben då? Jo en liten stund... Men nej... Den måste hänga, för att visa på den flytande känslan...

Trappor och annat sorterade också bort för att renodla uttrycket, som även biblioteket är. och resten är historia...

Men sen kom figurerna, de blev en förstärkning av motsägelserna och dualiteten i känslorna. Det öppna kalla mot den inåtvända ombonade. Det nya mot det gamla... Det finns så mänga fler men dessa är de viktigaste. Därför valde jag att göra dem i både en kraftigt avvikande färg och material (svarta i filtad ull)...

En som står på ovansidan och två som sår på undersidan.

Ny uppgift, första för mig... Allt känns fortfarande luddigt men det kommer väl.

Uppgift; Att i modell beskriva en förvald plats. Känsla och historia snarare än utseende.


Jag fick det lite lättare för mig då jag inte valt platsen i förväg utan kunde välja en plats som var betingad med känslor redan innan.

Jag valde Halmstads stadsbibliotek. Jag valde denna plats dels för de motsägelser som man kan finna i en totalt ny byggnad som innehåller mycket gamla böcker och dels på grund av den nycket speciella, och i mina ögon mycket vackra, arkitekturen.

Förvirringen är total... Men det är bara att tuta och köra ;)

Efter en tuff sommar och en försenad start är jag trots allt tillbaka och redo att starta... Och det med besked, jag har mycket energi och har tänkt trycka in det i kommande projekt.