Det verkar som om hela världen är emot mig... Nej riktigt så farligt är det inte, bara nästan...

Jag är så otroligt psykiskt nedgången efter en tuff sommar och nu sorg har gjort att minsta lilla motgång känns oöverstiglig. Denna dagen har staplat dem på hög... Men det är bara att resa sig igen och fortsätta...

Men vem kunde tro att det skulle vara så svårt att gjuta i betong. I princip ett helt dagsverke i spillror, iden var god men jag får ta nya tag och finna en ny lösning på problemet.

Bilarna har nu blivit mer abstrakt och illustrationerna arbetar mer med avskärmandet av det vackra. Detta är vad bilarna stod för för mig och vad som har blivit kvar är skönhet bakom och gömd...

Vi får se vad det blir i slutändan. Tre dagar kvar...